Skärgårdstrafikanten 1/2024 - april

Vårljus - trots allt

Texten kommer inom kort...

Skärgårdstrafikanten 4/2023 - december

Hållplats mot framtiden?

Höstens skärgårdstrafik har förlupit utan stora konvulsioner, hälsan tiger still vill man tro – och hoppas. Den tidiga vintern har förvisso krävt vissa improvisationer såsom busstransport från den enda angjorda bryggan på Möja, Möjaström, när snöyran var som värst. Men sådant tar garvade skärgårdsbor med ro. Vad som händer på längre sikt är mera oklart, inte minst mot bakgrund av regionens skrala ekonomi. Sjötrafikutredningens andra etapp som ska utvisa vad slags fartygsflotta som ska bedriva framtidens skärgårdstrafik är dryga halvåret försenad. Även den taxeöversyn som bland annat skulle avhjälpa trasslet med olika slags biljetter och andra bekymmer på pendelbåtslinje 83 mot Vaxholm har dragit ut på tiden.

Det är nu ett knappt år sedan regionens trafikförvaltning genomförde en genomgripande förändring av organisationen. Skärgårdstrafiken föstes samman med busstrafiken. Att vårt lilla, udda trafikslag ska hanteras tillsammans med den väldiga busstrafiken inger viss oro. Vad kan mottot för regionens väldiga kollektivtrafik - ”bäst för flest” - båda för den lilla skaran skärgårdstrafikanter? Region Stockholm arbetar på många vis aktivt för skärgårdens utveckling, men det kan finnas anledning att påminna om att denna ambition står och faller med den oundgängliga skärgårdstrafiken.

Skärgården brukar lyftas fram vid högtidliga och andra lämpliga tillfällen som en stor och unik tillgång för Stockholm. Vad är sinnebilden för Stockholmssommar om inte en solskensdag med skriande måsar och en Waxholmsbåt?

Det är helt enkelt begreppet för dessa vita fartyg oavsett om de verkligen seglar under WÅABs flagg eller för något annat rederi. Det blågula W-märket är ett svårslaget varumärke viktigt att vårda. Men det urholkas när Trafikförvaltningen rationaliserar genom att kalla bryggor för hållplatser och besättningar för personal. Det finns viktigare frågor kan man tycka, som passning mellan buss- och båtanslutningar. Där får man hoppas att regionens samlade organisation för buss- och sjötrafik ska vara till nytta. Inte desto mindre är språkbruket viktigt - orden leder tanken. Det spännande och annorlunda med sjötrafiken förflackas och därmed även skärgårdens tjusning. Det borde inte innebära oöverstigliga problem med vår tids avancerade informationsteknik att hantera det till synes triviala att kalla en brygga för en brygga.

Med dessa och andra utmaningar ser styrelsen an det nya året. Ny teknik utvecklas för närvarande snabbt för effektivare och mindre miljöbelastande sjötrafik med bättre fysisk tillgänglighet. Det stora kommande behovet att rusta upp skärgårdens trafikbryggor är en annan utmaning, som föreningen lyfter i möten med både regionen, kommuner, staten och andra. Vid höstens medlemsmöte, Bryggrådet den 15 november, fick för övrigt Hemmarö utmärkelsen Årets Brygga för sin föredömliga renovering. Under 60 år har Trafikantföreningen stöttat och representerat trafikanterna, bryggföreningar och andra i arbetet att vårda och utveckla vår fantastiska skärgård. Dessa rader skrivs på en skärgårdsbåt i solsken genom sjörök på färd genom en snötäckt novemberskärgård, en inramning så god som någon för att önska alla medlemmar 

God Jul och ett Gott Nytt Skärgårdsår!

Lars Nyberg, ordförande

Skärgårdstrafikanten 3/2023 - september

Hålla ångan uppe – både bokstavligt och bildligt

Sommaren inledde Trafikantföreningen traditionsenligt den 8 juni genom att fira Skärgårdsbåtens Dag. Det var andra gången efter pandemiuppehållet och entusiasmen håller i sig. Anblicken av konvojens ståtliga ångare som anlöper Vaxholm är verkligen häftig! Vilket många Vaxholmsbor insett. Skärgårdsbåtens Dag är viktig i Vaxholmsbornas kalendrar och fler än väntat hade mött upp på kajen när fartygen lade till. Möjligheten från förra året att resa från bryggor i skärgården direkt till evenemanget i Vaxholm och åter på kvällen nyttjades glädjande nog av många fler i år. Självklart ska även skärgårdsbor kunna fira Skärgårdsbåtens Dag! Trafikantföreningen genomför festligheten tillsammans med vår lokala medarrangör, Destination Vaxholm där både kommun och företagare ingår, ett samarbete som bara blir bättre för varje år. Den kommande renoveringen av stadens kajer kan försvåra tillfälligt, men det lär inte påverka oss 2024.

Inte heller regionens planer för sjötrafiken 2024 verkar innebära oväntade problem. När regionen redovisade sina planer i den så kallade T24 förefaller sjötrafiken glädjande nog inte påverkats mycket av regionens tunga underskott. En länk i trafiken som dock på sikt kan svikta är skärgårdens många trafikbryggor i skröpligt skick. Med dagens krav på konstruktioner kan renoveringar bli mycket dyrbara samtidigt som många bryggor ägs av föreningar, samfälligheter eller enskilda med begränsad kassa. Regionen har förvisso reagerat på detta och för året avsatt 2,5 miljoner, en summa som förbrukades bums. Nu ska inte detta ses enbart som trafikutövarens problem. Tvärtom behöver också kommunerna ta sig an detta som en viktig förutsättning för den levande skärgård alla säger sig måna om. Ett gott exempel är Norrtälje som genom sitt landsbygds – och skärgårdsutvecklingsprogram givit bidrag till fyra bryggor.

Behovet att stärka resurserna för renovering av trafikbryggor är något som Trafikantföreningen redan lyft fram och kommer att fortsätta driva. En annan fråga är bättre tillgänglighet på båtarna för funktionshindrade, något som även politiken nyligen tagit fasta på. Bra, pålitliga och trygga skolskjutsar är en tredje fråga som föreningen uppmärksammat. Det rör kanske inte så många barn men är avgörande för de unga barnfamiljer som skärgården så väl behöver. Detta och en hel del annat ska Trafikantföreningen under stundande höst ta sig an i kampen för en bra skärgårdstrafik för alla - bofasta, deltids- och fritidsboende, företag och besökare.

Lars Nyberg, ordförande

Skärgårdsboken 2023 - juni (Skärgårdstrafikanten 2/2023)

Kampen fortsätter... ett samtal med Stig Dingertz

Skärgårdens Trafikantförening firar i år 60 års kamp för skärgårdstrafiken och vad är då mer naturligt än ett samtal med föreningens obestridlige nestor Stig Dingertz. Hörseln är skral och synen ännu sämre men det hindrar inte denne veteran nyss fyllda 97 att med obruten glöd ta mig med på ett vindlande samtal om färgstarka minnen, bestämda åsikter och skarpa omdömen om aktuella missförhållanden.

När jag berättar för Stig om dagens språkbruk där regionens trafikfolk kallar bryggor för stopp eller hållplatser och fartygens besättningar för personal briserar den gamle reservofficeren i marinen. Ordvalet styr tanken, ansvariga måste förstå sjötrafikens särdrag och ta vara på värdet av dess charm. Var tionde år, säger Stig som onekligen har ett långt perspektiv, uppträder utredare som tror sig kunna spara stora pengar utan att förstå att trafiken måste formas utifrån skärgårdens geografi. Att som nu senast försöka stöpa skärgårdstrafiken i samma form som busstrafiken är helt galet. Ett annat misstag som måste rättas till är att låta trafikledning och stora delar av trafiken skötas av samma entreprenör. Trafikledningen bör regionen sköta i egen regi, det säger sig självt. För övrigt måste regionen fortsatt äga det tunga tonnaget – den övervägande delen av infrastrukturen – för att bibehålla en fungerande marknad inför kommande upphandlingar.

Stig återkommer gång på gång till betydelsen av långlinjerna från Strömkajen. Omsättningen av passagerare som stiger på och av längs linjerna, i Vaxholm, Boda, Sollenkroka och så vidare, gör att långlinjernas trafiknytta grovt underskattas. De kompletteras med kortare linjer som trafikeras med slupar. Ibland avslöjar ordvalet att Stig varit med länge, men han är samtidigt uppdaterad på dagens förhållanden. Som till exempel eländet med dubbla taxesystem innanför Vaxholm.  Innanför Trälhavet borde SL-kortet gälla all båttrafik, menar han.

På bordet vid vårt samtal står en mjölkkanna med en mässingsskylt med texten Ekblom Trälhavet. Det är en av två kannor som växelvis fyllda med mjölk levererades till morbrors brygga på Resarö. Morbror hade en hög statlig befattning, blev sedermera landshövding i Jönköping. Om sommaren hade han som statsanställd kortare arbetstid, vilket medgav att han efter morgondopp ute på ön kunde ta båten vid åttatiden in till staden och återvända med båten som avgick runt kl 15, en inte alltför betungande arbetsdag.

Även en gammal sliten gästbok låg på vårt bord. Ett vykort var instucket i boken vid uppslaget med anteckningen från mötet den 23-24 april 1963, då Trafikantföreningen bildades i Stigs bostad. På det handskrivna beviset från hur allt började fanns bland undertecknarna skärgårdsoraklet Bertil Hedenstierna, vid den tiden doktorand om skärgården, konstnären Harald Lindberg som tecknat föreningens logo, samt radioprofilen Berndt Friberg.

Föreningens första öppna medlemsmöte hölls sedan i maj 1963 i ABF-husets Z-sal, inför hotet att lägga ner trafiken från Strömkajen till Vaxholm. Då skulle de stora ångbåtarna inte längre behövas och kunde skrotas. På ett par månader värvade föreningen över tusen nya medlemmar. Trafikantföreningen bidrog sedan starkt till att rädda
skärgårdstrafiken och ångbåtarna under en svajig process där fartyg bytte ägare och med många myndiga herrar inblandade. Det har vid upprepade tillfällen sagts att Trafikantföreningen inte behövs mer, men de har fel betonar Stig. Det visar sig ju att hoten och problemen återkommer, föreningen behövs lika väl idag, sammanfattar Stig.

Lars Nyberg, nuvarande ordförande

Skärgårdstrafikanten 1/2023 - april

I täten eller i bakvatten?

Den beryktade Sjötrafikutredningen går nu in i andra ronden. Regionen ska bestämma sig för det tonnage som ska trafikera det framtida linjenät man klubbade förra våren. Om linjenätet ses som önskelistan så stundar nu sanningens minut när man bestämmer sig för fartygen vilka i sin tur avgör vilket linjenät man kan trafikera. Föreningen har fått regionen att efter viss avvaktan inse värdet av att föreningen är delaktig även i denna andra fas - för att framföra synpunkter och inte minst bidra med kunskaper. Vi var inte så imponerade av de begränsade enkäter som trafikförvaltningen ansåg som tillräckligt kunskapsunderlag inför första etappen.

Detta lär inte bli enkelt, målet är rörligt. Det pågår för närvarande ett antal mycket spännande utvecklingsprojekt för nya typer av fartyg – snabba, energisnåla och mindre miljöstörande. Ett problem kan vara att somliga inte klarar att köra när det ligger is. Nu har regionen möjlighet att inte bara förbättra trafikering och minska miljöpåverkan, utan även att driva på teknisk utveckling, positivt särskilt som flera av projekten återfinns i regionen. En oro i sammanhanget är den omorganisation som regionens trafikförvaltning genomfört där sjötrafiksektionen försvunnit in i bussfunktionen. Föreningen har alltsedan Waxholmsbolaget föstes in i trafikförvaltningen haft anledning att beklaga regionens allt magrare sjötrafikkompetens. Planeringen av skärgårdstrafiken verkar alltmer präglas av busstänkande.

Glädjande nog tycks det finnas en blocköverskridande enighet om att det är fördelaktigt i längden för regionen att äga betydande delar av tonnaget, speciellt de större fartygen men även nya pendelbåtar. Föreningen stöder detta liksom uttalanden från nya majoriteten att nuvarande union mellan trafikledning och den dominerande trafikutövaren är en styggelse. En trafikledning i regionens egen regi skulle dessutom förse regionen med värdefull kunskap för att göra bra affärer vid kommande upphandlingar.

Andra aktuella frågor för föreningen är bättre replipunkter, det stora resursbehovet för att hålla skärgårdens alla trafikbryggor i stånd samt slopandet av resebonus. Därtill behovet av alert samarbete för trygga och pålitliga skolskjutsar, en alldeles nödvändig länk som inte får brista för att locka de unga barnfamiljer skärgården så väl behöver.

Återstår bara att hoppas att vi ses på Skärgårdsbåtens Dag torsdagen den 8 juni!

Lars Nyberg, ordförande